tisdag 16 juli 2013

We almost lost Detroit


Här kommer en text från arkivet som jag skrev i maj.

Så länge jag kan minnas har jag älskat musik från Detroit. Jag har aldrig varit där och jag har inte träffat så många som är därifrån men när det gäller musik finns det ingen stad som påverkat min smak som Detroit gjort. Vad är det som gör det? Är det något i vattnet? 

 Motown byggdes på idén att det bara fanns ett sätt att överleva - från singel till singel, sång till sång, hit till hit. ...många av låtarna var hits. Och självklart var många inte hits.
 Men jag måste erkänna att många av de som inte var hits älskar jag mer. De framkallar passionerade minnen om kampen och hårda tider. Det var en tid av hård konkurrens när allt vi hade var vårt hopp och våra drömmar, vår kreativa energi och vår kärlek.
- Berry Gordy

Med ett lån från familjens besparingar på $800 började Berry Gordy i slutet av 1958 bygget på sin dröm, att starta ett skivbolag som på löpande band likt Henry Fords bilproducerande skulle spotta ut hitsinglar åt världen. Resten är historia som man brukar säga. Motown är utan att överdriva det indiependentbolag som påverkat musikvärlden allra mest. Några av Beatles första hits som Money (That's What I Want), Please Mr. Postman och You Really Got A Hold On Me var Motowncovers. Många av våra största artister kom från Motownfabriken såsom Stevie Wonder, Michael Jackson, Marvin Gaye, Diana Ross, Smokey Robinson etc. etc. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att musik idag hade låtit väldigt annorlunda om Motown inte funnits, eller snarare om Detroit inte funnits.

 Självklart har det funnits många andra bolag som påverkat musikscenen genom åren (Stax, Chess, Philadelphia International, West End, Kompakt etc.) men ingen har påverkat lika mycket som Detroits stolthet. 54 år efter att Motowns första singel släpptes har vi Soul, RnB, Hip Hop, Techno, House och mycket annat som har detta bolag att tacka mycket för sin existens.

 När Motown startade så blommade bilindustrin för fullt i Detroit och många flyttade dit och staden blev snabbt en av USAs största. Idag har mycket av biltillverkningen flyttat till utlandet, vartannat hus i innerstaden står öde och en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom. Så hur mår musiklivet i Detroit idag?

 In Detroit there's only three things gonna happen in Detroit. You either gonna sell or make cars, you gonna be a musician or you gonna be on drugs. There ain't too much in between there. ...That's basically it goin on in Detroit.
 - Kenny Dixon Jr aka Moodymann

 
Den aktive musiker som jag idag uppskattar mest är Kenny Dixon Jr eller Moodymann som han är mer känd som. Många skulle nog stoppa in honom i samma fack som andra Detroitskallar som Underground Resistance, Theo Parrish, Juan Atkins, Derrick May och Kevin Saunderson. (De tre sistnämnda är även skyldiga till skapandet av musikgenren Techno då de började släppa sin elektroniska alster i mitten av åttiotalet). För mig har han dock alltid haft mer gemensamt med Motown. När jag hör hans dammiga, mörka och mystiska musik så får jag samma varma känsla som jag får av Marvin Gayes sexighet och Stevie Wonders genialitet. Till skillnad från Motowns 3minuters popsinglar som var designade för att klättra på topplistorna så lever Moodymann i en värld utanför Billboardlistan. Varje tolva trycks upp i 2500 exemplar utan några återutgivningar. När de är slut så är de slut och då är det bara att gå in på eBay och ta fram den stora plånboken.

 Medans Motown är direkt och omedelbar och går hem hos vem som helst så är Moodymann ett mystiskt väsen som lyckats fånga själen i Motown och göra den till sin egen. Helt kompromisslöst.

 Jag har två tatueringar på min kropp. Den ena är Motownloggan och den andra är Moodymanns logga. Två tidlösa mästerverk på min kropp som jag aldrig kommer behöva ångra. Jag tror inte att jag kommer få möjlighet att träffa Berry Gordy innan han lämnar jordelivet, men Kenny Dixon Jr har jag som tur är fått träffa och han är precis så cool som jag hade velat att han var.

 Hur som helst så ville jag bara dela med mig lite om en stad som påverkat mig väldigt mycket, men som jag aldrig har besökt. Var det något i vattnet i Detroit? Vem vet?

söndag 14 juli 2013

Syster Sol - Kichinga!


Syster Sol - Kichinga! (SwingKids Productions, 2011)
8/10

 Föreställ dig att du ligger på en varm sandig strand. Palmerna vajar i den ljumna brisen samtidigt som musiken pumpar i högtalarna i baren bakom dig. Just nu har du inga bekymmer, allting är precis så där härligt skönt och spontant som du alltid velat ha det. Syster Sols tolkning på dancehall, reggaepop och lovers rock får dig att känna just så där härligt fri i själen. Alla gamla fördomar och perspektiv flagnar bort när Syster Sol sjunger Take me to that secret place of yours. Sedan ligger du i solen och får sakta solsting av Syster.

 Isabel Sandblom mer känd som Syster Sol sjunger om allt från kärlek till politik, men vad hon än tar sig för så låter hon så härligt positiv med ett hopp om världens framtid. Politiskt medveten musik kan ibland ha en tendens att glorifiera en hård livsstil och ta på sig en offerkofta för vad de fått vara med om. Detta kan även det ha sin plats i dagens svenska proggscen, men i Syster Sols framförande så låter varje ord som goda nyheter för lyssnaren. I en värld där många ser sina liv raseras av samhällets växande klyftor behövs denna livsbejakande musik. Syster Sol delar med sig av sin kärlek till världen och med sig på resan har hon ytterligare profiler i den myllrande proggscenen i dagens hip hop-och reggaesverige.

 AKI, Dani M, General Knas och Promoe ses idag som stjärnor i den blomstrande hip hop vågen idag där den mest spelade låten på spotify är När solen går ner med AKI och Kapten Röd. De gästar även Syster Sols album Kichinga! och krönar henne därmed till Sveriges hip hop/reggae-drottning.

 Jag skulle däremot vilja kalla henne för sveriges proggdrottning. För om vi verkligen tittar på de stora banden och artisterna idag i Sveriges hip hop-och reggaescen så är det främst de politiskt medvetna artisterna som är de allra största. En ny proggscen har vuxit upp i utkanten av borgerlighetens Sverige.  Labyrint, Kartellen, Kapten Röd, General Knas, Carlito, AKI, Dani M och Näääk är några av de som idag dominerar scenen och de har alla ett politiskt budskap. Hippiekläderna är utbytta till tatueringar, kepsar och käftar som spottar ur sig rim som om det inte fanns en morgondag. Vi har ställts mot en  generation som fått nog och säger ifrån med musiken som vapen.

På denna scen behövs Syster som skiner sin Sol över oss alla.

Syster Sol - Guided

Syster Sol - Guided
från albumet Kichinga! (SwingKids Productions, 2011)




Välkommen!


Välkommen till I skuggan av betongen.

Här kommer du att få tips, recensioner och mina tankar kring musik. Jazz, proggrock, svensk hip hop, dammig disco, house och allt annat mellan himmel och jord får plats här. Både gammalt och nytt. Gör du själv musik eller vill tipsa om något band eller artist så är du välkommen att maila mig.

Ända sedan jag var litet barn och jag började spela in Kaj Kindvalls Trackslistan på kassettband varje lördag kl 14.03 så har jag varit barnsligt passionerad av att höra eller läsa text i samband med musik. I början av 90-talet kom sedan Andres Lokko och company med Pop och lade ribban för nutida musikjournalistik. Men där tex Andres och Lennart Persson lyckades att skriva om musiken de älskade och hatade med en glödande passion så misslyckas de flesta och fastnar i en karkad av korvstoppning och tråktyckande texter. Jag hoppas att jag kan bidra till att passionen i musikjournalistiken lever vidare även i framtiden.

Till er tjänst, David Ballester.
david.ballester@gmail.com